Stinas space

Lägg länken här till dina favoriter, för jag har en ny hemsida!

 

 

Den rymmer lite mer än bara blogg, tillåter kommentarer från alla och är under uppbyggnad.

Jag kommer fortsättningsvis lägga mina blogginlägg och bilder där – och inget krångel om du vill kommentera. Du behöver inte ha Windows Live! Dessutom ingen störande reklam heller . Bra sida med andra ord!

 

Ses där!

Helgen är över och lugnet lägrar sig! Svärfar m fru har åkt hem, Thomas har dragit till Kramfors i tre dagar och Simone är på förskolan. Så det är bara jag och Mikaela hemma. Och hon sover (en liten stund till också hoppas jag…). I lördags var vi på kalas till Simones kusin Isak som fyllde 7 år. Han och Simone har alltid riktigt kul ihop, trots att han är dubbelt så gammal som hon. Eller kanske just därför! Sen var vi till några kompisar och åt middag – snabbmat på menyn .

 

Bara för att jag nu fick en lugn stund över råkade jag shoppa lite på nätet också. Ajdå… Tror jag måste tradera bort lite mer saker om jag ska kunna finansiera näthandeln… Det här har jag köpt – en jacka, nya jeans och en tröja. Måste ju få lite nytt efter alla graviditeter  – eller hur!

 

 

           

 

Nu är det bara att hoppas på att det passar också. Så vi får väl se vad som verkligen kommer att stanna i min garderob.

 

Sen måste jag ju visa några goa bilder till på Mikaela.

 

 

 

Es para comérsela!!!!

 

 

Det måste vara fantastiskt att vara 3 år och känna till hundra procent att man faktiskt vet allting bäst. Ingen tvekan om att det kanske finns någon med i alla fall liiite mer erfarenhet och kunskap, som t ex mamma eller pappa. Ja, det måste kännas lite bra – önskar att man själv ibland hade något av den egenskapen, total avsaknad av självkritik. Det vore väl något?

 

Hade en härlig upplevelse igår. Simone sprang in i köket där jag satt och ammade Mikaela. Hon sprang fram till påsen med tunnbröd, slet snabbt som ögat ut ett bröd och började trycka i sig. Eftersom jag ammade fick jag försöka få henne att sluta genom att säga till på skarpen, vilket hon givetvis inte lyssnade till. Till slut fick jag av henne påsen ändå och jag försökte få henne att säga "förlåt att jag tog brödet" eller ngt sånt och samtidigt titta mig i ögonen. Det tog väl kanske en tio försök innan hon lyckades, men till slut. Direkt efter det kom det fantastiska. Hon bara slängde sig runt min hals och sa "Du är bäst i hela världen, mamma!". Gissa om man blir lite förvånad, särskilt med tanke på det valda tillfället! Ja, dom är ett alldeles eget släkte, de små liven….

 

 

 

Igår var det äntligen dax för Simone att få gå till frisören. Hon gillade det skarpt och fick fin rosa färg i håret. Det var bara topparna som klipptes, men hon var ändå riktigt sur när hon skulle gå och sova eftersom hon nu tyckte hon hade kort hår! Dessutom var luggen för lång (den är också på utväxt…). Det går nog aldrig att få en 3-åring riktigt nöjd tror jag…

 

 

Så här fin blev hon i alla fall! (bortse från grimastävlingen…)

 

Nästa dag var det i alla fall hårstyling på hög nivå (blev t o m sen till dagis). Toffsarna skulle vara som Engla och Skilla brukar ha, det var instruktionerna jag fick. Den här gången blev hon faktiskt nöjd!

 

 

Efter klippningen kom Viktoria på besök. Och det gick faktiskt riktigt bra den här gången!! Simone blev bara ledsen en gång (eller kanske 2…., men andra gången var det snabbt avhjälpt). Så det får man nog beteckna som lyckat. Det är nog inte så lätt att vara 3 och ha en stark vilja. I morse rök den oöppnade 1kg västerbottensosten i golvet efter att hon förstått att vi inte skulle öppna den till frukost och dessutom rev hon ut alla våra sängkläder. Jag tror hon har lite temprament vår tjej .

 

 

Helgen har varit fantastisk!

 

I lördags var vi för första gången (ja, det tog hela två månader…) in till stan och snurrade runt hela familjen sen Mikaela föddes. Det blev inga större inköp, bara nya ritpennor till Simone (hon sliter ut alla pennor på ett litet kick) och ett amningslinne till mig. 325:- för ett linne – första och sista gången jag betalar det! Den är inte ens särskilt snygg, men mkt praktiskt och funkar bra om man bara har den under någonting.

Igår var årets vackraste dag! Några plusgrader, strålande sol och vindstilla. Den här dagen hade vi tänkt gå till en liten undangömd backe alldeles i närheten av där vi bor. Vi kokade choklad och packade ner ett gäng bullar i ryggsäcken och gav oss iväg. Men som vanligt insåg vi att vi inte skulle ta oss hela vägen fram till backen med barnvagnen. Vi hade gärna velat ha en fjällpulka, men nu är ju vintern snart slut och till nästa år skaffar vi en liten vanlig babypulka istället. Så vi fick avnjuta vår matsäck i en snödriva ett par kvarter från oss istället. Och det gick ju lika bra – Simone har inte så höga krav. Bara man inte är precis hemma! Lunchen åt vi ute i trädgården. Varmkorv med bröd.

 

Innan middagen hann jag med en joggingtur också. Det är svårt att komma på undanflykter att ge sig ut i det här vädret! 5 km blev det i jämn takt utan stopp. Det har verkligen gått lättare än jag hade anat att komma i hyfsad kondition efter graviditeten. Men jag tror att det har med hormoner att göra. Tyckte att allting gick mycket lättare efter jag fått Simone också. Och de säger ju att många som springer blir bättre på det efter att de fött barn! Men det är många som rynkar på näsan när de får höra att jag har börjat träna redan efter förlossningen. Men jag ser inte varför det skulle vara skadligt så länge det inte gör ont någonstans? Ända sen i somras har jag väntat på att få komma ut och jogga igen, så jag har ingen lust att dra ut på det för länge. Dessutom mår jag så himla bra av det – det finns ingen som är på så gott humör som jag efter en joggingtur . Det kan Thomas intyga!!! Det är därför han sparkar på mig ibland för att jag ska ta mig ut. Har jag varit en argbigga är jag som en ny människa när jag kommer tillbaka.

 

 

Funderar på att springa vårruset i år. Det är några år sedan sist och då sprang jag på 23 min. Det är då ingenting jag strävar efter i år. Klarar jag 26-27 minuter är jag nöjd. Siktar med andra ord inte på att springa fort. Det får bli mer som en morot att komma ut nu i vår. Fast helst vill jag ju inte ligga alltför mycket över 25 minuter…

 

I morse fick Mikaela ligga bredvid Simone en stund i sängen. Hon hade bara blöja på sig och det dröjde inte länge förän Simone också drog av sig pyamasen för att få känna lite hud-mot-hud-kontakt. Oj, vad dom myste…. missade att fånga stunden på bild, men det var tydligt att Simone älskade det .

 

 

Här är lite mys från några kvällar sedan 🙂

 

 

Nu lyckades jag fånga det första (nästan…) leendet på bild. 7v gammal. Fin va!

 

 

Igår var vi på läkarbesök. Hon hade ökat till 4.5kg och var hela 54.5 cm lång. Kollade hur Simone var vid samma ålder och hon var lika lång men ett halvt kg tyngre. Så det stämmer nog att det känns som om Mikaela är lite nättare. Men Simone måste ha gjort en ordentlig viktökning från då hon föddes till 7v, med tanke på att hon var 0.5 kg lättare än Mikaela vid födseln och 0.5 kg tyngre efter 7v…. 

Hon visade sig från sin bästa sida på läkarbesöket också då hon firade av ett riktigt smil när han skulle undersöka pulsarna.

 

Vi har börjat drilla Simone på skridskoåkning nu. Hon tycker det är riktigt kul, men man kan ju inte hålla på så länge – det gör som bekant lite ont i fötterna efter ett tag. Nu kan hon faktiskt hålla balansen hyfsat, men att tala om att åka är väl lite att ta i….

 

 

Balansakt….

 

Det verkar som om det ska bli toppenväder i helgen så vi kan säkert åka lite skidor också, för det klarar hon lite bättre nu. Hon åker med en rasande fart om man säger att det är tävling

 

 

Nu börjar man få lite mer kontakt med Mikaela. Jag blir grundligt betraktad under långa stunder och om jag pratar och ler mot henne får jag snart ett alldeles underbart leende tillbaka  !!! Ännu har jag inte lyckats fånga det på bild, men håll tillgodo med dessa!